Klaga bör man, annars dör man!

Idag var det en trött mamma som blev väckt vid 07. Inatt var Skrållan vaken och levde rövare under en längre tid. Antagligen beror det på att vi försöker vänja henne vid att sova i egen säng, varför gjorde vi det bara inte från början?
Jag fullkomligt älskar att somna och vakna upp bredvid henne. Men nattetid - då är det inte kul. En riktig liten terrorist är vad hon är - det är iofs de flesta barn skulle jag gissa på. Man vaknar femhundrafemtioelva gånger utav sparkar i magen, armbågar i ögat, hennes huvud som slår i mitt och massvis med pussar (det sistnämnda är helt fantastiskt, jag kan på riktigt vakna ibland av att hon ligger och pussar mig i sömnen, hur mysigt?!?). Jag har envisats med att låta henne sova bredvid mig under hela tiden, just för att jag inte kan släppa taget. Det är under en sån kort tid under barnets liv som man faktiskt får sova bredvid dom. Varför inte passa på att njuta av det? - Jo för att då blir det ett jäkla jobb att vänja av dom sen!!! Djup suck. 
 
Efter att vi fått i oss en bra frukost beslöt vi oss för att ta oss ut på en svettig PW. Ja, svettig blev den minsann!
Det blev en långpromenad hela vägen till Kallhäll. Nästan exakt 1 mil enligt google maps. Den största nackdelen med att bo här (mitt i ingenstans) är att man tar gärna inte en spontan promenad på 2 mil till närmsta centrum. Då menar jag ett shoppingcentrum - inte till närmsta apotek och Ica!  
Det har man alltid kunnat annars. Nu får man lov att ta bil eller buss och tåg om man vill in på H&M.
Alltid har man något att klaga på! Klaga bör man, annars dör man. Eller?
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0